Vart befinner jag mig nu?

 
Hej! Hur är det med er? Tycker det är roligt att så många fortfarande kollar in bloggen även fast jag varit så oaktiv. Har nämligen börjat använda en annan blogg och den kommer ni till om ni klickar här.
 
Annars är allting bra med mig. Livet rullar på som vanligt och nationella proven har dragit igång. Svenskan är avklarad och nu är det bara fem ämnen kvar innan alla prov i nian är överstökade. Kan fortfarande inte förstå att jag bara har tre månader kvar i grundskolan. Det är sjukt hur snabbt tiden har gått. Jag kommer ihåg så väl när jag började sexan i en ny skola, det känns verkligen som igår! Om bara sex månader går jag på gymnaiset, SJUKT!

Tb summer


Det är tröttsamt med så mycket kyla och så lite värme. Kan sommaren skynda på lite?? Föreställ er en underbar strand, 35 grader, kalla drycker och underbara människor vid sin sida. Åh vad underbart! 

"Kan ni gå härifrån..?"

Instabild från min privata

Förra veckan hade jag detta på mig. Svarta tights, kjol och en vanlig t-shirt (som jag sedan bytte till en blommig). Helt vanliga kläder som jag för övrigt älskar. Det är bekvämt, stilrent och snyggt enligt min mening. Min kompis hade likadant. Skoldagen gick som vanligt, men senare på dagen fick jag höra att folk att skämts över oss och när vi satte oss på en bänk fick vi kommentaren "Kan ni gå härifrån?". Detta gjorde mig riktigt irriterad. Jag är ingen person som bryr mig om vad andra tycker, kritik får mig bara att gå längre och gör mig starkare. De enda tankarna jag får upp i huvudet är "Vad fan spelar det för roll vad vi har på oss när det inte påverkar dig ett skit?" För vad spelar det för roll och hur mycket påverkar det personerna som skämdes över oss egentligen? Det påverkar ingenting alls. Zero, nada. Jag dömer inte folket på min skola som enbart går i  leggings eller mjukisbyxor, vad ger dem rätten att dömma mig? Jag visade ingenting. Brösten var täckta, rumpan var täckt. Visst att det kanske inte var väderanpassat, men då får jag ju skylla mig själv och lite kyla hindrar inte mig från att ha på mig det jag älskar samt att jag kom till skolan i mjukis. 

Som jag nämnde förut är kritik ingenting som påverkar mig. Det gör mig bara starkare och får mig att vilja gå längre. Tyvärr finns det folk som tar åt sig av allt och ältar det i månader. Håll din mening för dig själv om du ändå inte har något bra att säga. Sprid inte rykten om andra och istället för att kommentera dåligt, säg snälla och uppmuntrande saker. glöm inte att tro på dig sjölv. Trotsa den som ser ner på dg och bry dig ABSOLUT INTE om vad andra tycker och tänker. 

Från mig till er

Jag har på senaste tiden tänkt väldigt mycket på hur mycket vi tjejer (och killar, självklart) klagar. Och nu snackar jag om hur vi ser ut, hur våra kroppar ser ut osv. Det är ganska sjukt ändå. Varför kan vi inte bara vara nöjda? Alla är vackra och alla är bra som dem är. Vad det för fel på det? Själv tillhör jag den gruppen människor, men med tiden lär man sig att acceptera att man är bra som man är och att vad andra än säger ska man vara nöjd. Det finns ingen människa som är perfekt. Det är the inperfections som gör oss till oss. Jag menar, tänk hur det skulle se ut om alla människor såg exakt likadana ut? Världen hade varit sjuk och själv hade jag inte klarat en minut. 
 
Ibland blir man nästan arg när man hör folk som trycker ner sitt utseende och så är de hur vackra som helst. Visst, ibland har man fuldagar. Det har alla, men att gå ner och trycka ner sig själv funkar inte i längden. Det jag skriver nu vill jag att ni ska ta in, för det är sanningen. 
 
Ni är otroligt vackra allihopa. Oavsett om du har stor näsa, är kort, ej har thigh gap eller har en mage som putar. Det spelar ingen roll. Du är bra som du är. Du föddes för att vara du, så låt ingen ändra på det. Vill du ändra på någonting, ändra det för din skull och inte för någon annans. Skit i alla sjuka ideal som samhället har byggt upp, det är bara photoshop ändå. Acceptera dina flaws och använd dem för att bygga upp dig själv och inte för att trycka ner. 
 
 

Body sorbet ~ review

 

Såhär säger The body shop om produkten: Pink Grapefruit Body Sorbet har en svalkande konsistens med aloe vera som mjukgör din hud och gör den smidigt fräsch. Den doftar underbart av frisk grapefrukt. Du kommer att älska att använda den här lotionen under varma sommarmånader eller efter heta bastubad på vintern.

 

Jag älskar the body shops produkter, har en del som jag tänker visa i ett annat inlägg. Fick den av mamma i somras. Fy farao vad skön den är! Svalkar så himla skönt och jag tycker att den åker in i huden ganska fort, så man behöver inte gå runt och kladda på alla kläder. Älskar lukten Pink grapefruit och det var den jag fick. 

 

Finns att köpa: The body shop, Åhléns 

Betyg: 5/5
 

Ask.fm

 
Vi alla vet nog vad ask.fm är för något. En sida där du får frågor och kan ställa frågor anonymt. Jag använder inte ask.fm längre, men gjorde det väldigt mycket förut. Nu är min sida inaktiverad och det kommer den vara för gott. 
 
När jag skaffade ask från början var det roligt att få frågor och det var roligt att svara på dom. Jag länkade min ask-sida på facebook flera gånger i hopp om fler frågor. Då tyckte jag att sidan kändes säker. Nu tycker jag inte det. Folk blir påhoppade titt som tätt, de blir kallade "hora" "fitta" osv. Listan kan göras lång. Ungdommar lägger ut naken bilder i hopp om att få massa likes, och det får dem. Men de får också hat, hat som kan leda till extremt negativa grejer. Jag förstår inte riktigt hur man kan ha så lite självrespekt att man lägger ut en bild där man pushar upp brösten till hakan eller står alldeles näck. Tänker man inte på konsekvenserna? Bilderna kan hamna i fel händer. Jag menar, det finns ganska mycket skumt folk ute i världen och sedan kan det ge stora konsekvenser i framtiden. Tänk om din arbetsgivare ser bilderna när du söker jobb. Det är inte omöjligt. 
 
Jag förstår inte varför det ska vara så himla svårt att vara snäll. Bara för att du är ute på internet och är anonym betyder inte det att du får vara elak mot andra människor. Och att man ens kan vara elak mot någon annan, det förstår jag inte heller. Det skulle ALDRIG falla mig inte att försöka att såra någon på något sätt t ex.
 
Vad är era tankar om ask.fm? Använder ni det?

Baby lips

 
Såhär säger Maybelline om prudukten: Återfuktande läppbalsam som tillför fukt i 8 timmar*
och ger läppar som känns mjukare efter 1 vecka.
 
 
Såhär tycker jag:
Jag kan inte säga att jag älskar Baby lips, men det är en helt okej produkt. Äger för tillfället bara tre stycken och antingen växer samlingen, eller så förblir den lika liten som nu. Tyvärr tycker jag inte att de återfuktar så bra som Maybeline säger att dom ska göra. Max en timme tar det innan jag går och kluddar på mer på läpparna. Hade återfuktningen varit bättre hade jag definitivt gett dessa en femma! Älskar färgen på Peach kiss (lila). Alla luktar supergott och ger bra färg. 
 
Pris: ca 39:-
Säljs på: H&M och Åhlens b.la.
Mitt betyg: 2,5/5

Positive

 
 
Ibland händer saker i livet, saker som får en att må dåligt och saker som får en att må bra. Vad som än händer, var alltid positiv. Tro mig, man kommer så mycket längre om man tänker positivt och försöker att hela tiden hålla humöret uppe. Om jag tar mig själv som exempel. Mitt ex gjorde slut med mig för ungefär ett halvår sedan. Jag var helt förstörd. Jag visste helt ärligt inte vad jag skulle göra eller vad jag skulle känna, mina känslor för den killen var så starka. Först kom sorgen och sedan hatet. Ni vet när man hatar en person fast man egentligen inte gör det? Det är liksom känslorna som tar över, om ni förstår. Ändå lyckades jag se allt från den positiva sidan. Hur han fick mig att smått börja bli personen jag är idag, hur han fick mig att alltid må bra, hur han fick mig att känna mig älskad på det där speciella sättet och hur han faktiskt gjorde att jag utvecklades som person. Hur dåligt allt än känns ska man alltid försöka se saker från den positiva och ljusa sidan. Visst, det är svårt i vissa lägen. Men du kommer ingenstans om du inte försöker, eller hur?

Tankar kring gymnasiet

En fortsättning på detta inlägg..

 
Just nu håller gymnasievalet på för fullt. Om lite mindre än en månad ska valet vara klart och inlämnat. Spännande men samtidigt läskigt. Jag har valt dans som mitt första val och sång som andra. Samhäll och natur finns inte med. Jag känner att jag vill göra min gymnasietid till något roligt, men samtidigt få en bredutbildning så att jag kan plugga vidare till det jag vill göra om tre år. Som ni har läst mycket i bloggen är dans mitt allra största intresse och att kunna få dansa i skolan och samtidigt få den utbildningen jag behöver är som gjort för mig. 
 
Något jag verkligen inte vill när jag börjar gymnasiet är att börja med folk jag känner sedan innan. Man dras alltid till de man umgås med annars. Jag vill starta om livet. Jag skulle absolut inte, verkligen aldrig, kunna byta ut mina nuvarande vänner. De är bäst. Men jag känner ändå att jag vill börja själv. Det skulle få mig att växa oerhört mycket som person. 
 
Som jag skrev innan är det spännande att få börja gymnasiet och jag längtar otroligt mycket, men samtidigt är det läskigt. Om några veckor ska jag iväg till gymnasiet jag valt och gå på audition. Otroligt nervöst. De tar bara in 14 stycken. Tankarna ligger just nu på "Tänk om jag inte är tillräckligt bra" och "Tänk om jag inte kommer med". Nervorsiteten har nästan tagit över. Danserna man dansar på linjen är danser jag hållt på med nästan hela livet, så egentligen borde det inte vara några problem. Jag hoppas över allt annat att jag kommer med. Då hade livet verkligen varit tipptopp. 
 
ÅRETS NIOR, hur tänker ni angående gymnasiet? NI ANDRA, hur tänkte/tänker ni?

Tankar om skolan


Imorgon börjar skolan och jag är inte taggad alls. Men vem är det egentligen? Skolsystemet suger, betygssystemet suger och man blir bara överdröst med läxor och stress. Jag kan säga att jag gillar skolan. Eller gillar och gillar, det är helt okej. Jag är en pålitlig elev, om man kan kalla det för de, som alltid gör sina läxor och gärna gör extra uppgifter för att förbättra betygen. Men under terminernas gång kommer den här stressen som gnager hål in en. Skolan är som en stressbomb, for real. Jag gillar inte det nya systemet som kom i sexan (tror jag det var). Nu är allt så otroligt tufft. Ett A är MVG++ som är likamed svårt att få. Man mår dåligt om man får ett C på ett prov, för nu kan du helt plötsligt inte få högsta betyg i slutbetyg, C:et förstörde allt. Min stress gnager nästan alltid i kroppen. Visst jag går i nian och det är ett tufft år. Sista chansen att kunna jobba upp sina betyg inför gymnasiet. Men ska jag, mina klasskamrater och resten av Sveriges nior gå runt och känna sig stressade? Känna sig dåliga för att man inte riktigt klarade till betyget man ville ha, även fast man gjort sitt allra bästa och pluggat röven av sig? Nej, jag blir sur när jag tänker på skolan. Kanske tycker jag också såhär för att det snart är slut i grundskolan och gymnasiet väntar om ett halvår? Jag vet inte riktigt. Nu har jag åtminstone fått lätta mitt hjärta lite.
 
Vad tycker ni om skolsystem? Är det bara jag som känner denna enorma stress och hela tiden går runt med en klump i magen? 

Fyverkerier hit & fyvererier dit

 
Är det bara jag som tycker att det här med fyverkerier är otroligt överskattat? Själv är jag rädd för dem. För tio år sedan blev jag nästan träffad av en i ryggen när jag åkte pulka tillsammans med min kusin, för att några ungdomar tyckte det var roligt att sikta på oss. Sedan gillar jag heller inte ljudet eller när man skjuter dem för nära hus. Den enda fördel med fyverkerier för mig är att det är otroligt vackert att titta på, nyår hade trotts allt inte var den samma utan dessa. 

Självförtroende och komplex

Jag har på senare tid märkt hur mycket jag utvecklats och hur mycket starkare och självsäkrare jag blivit som person. Blyghet har alltid varit min svaga sida. Det har hängt med sedan jag var pytteliten och under vissa perioder är den grov. Dock har det försvunnit väldigt mycket med åren, fast det fortfarande finns kvar och att det under vissa perioder blir sämre. Jag har en tendens till att alltid bli röd i ansiktet under redovisningar eller när jag pratar med vissa personer t ex. Under åren har jag lärt mig att vad fan spelar det för roll? Varför ska folk bry sig om JAG blir röd i MITT anstikte. Det är ingenting som jag kan göra någonting åt ändå. Nu har jag lärt mig att bara tänka bort det röda i ansiket. Tänker inte jag på det tänker inte andra på det heller. 
 
Att accpetera vem jag är har alltid varit en stor utmaning. Det är nu på senare år som det faktsikt börjar hända saker. Mitt utseende och min kropp har alltid varit stora komplex, men nu har jag gjort någonting åt det. Det var nog inte förrän för ett halv år sedan som jag började le med tänderna, jag tyckte helt enkelt att det inte var fint på mig och nu tycker jag motsatsen. Jag tror att det här med att acceptera vem man är spelar stor roll om man vill komma någonstans i sitt liv. Detta har jag skrivit tidigare och nu skriver jag det igen: du som person är unik, så varför trycka ner dig själv och vända allting du gör till det negativa när du lika gärna kan pusha dig själv till det positiva? 
 
Detta är ett ämne som kommit upp ett x antal gånger på bloggen, men det är ett viktigt ämne. Vi lever i ett samhälle med sjuka ideal och dåligt självförtroende. Folk måste börja inse allt bra de har i sig, gällande utseende men också egenskaper och du som person. Börja med det lilla som att accpetera dig själv och du kommer märka stor skillnad, trust me
 
 
 
 
 

Dansen betyder allt

 
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur mycket dans betyder för mig. Nu har jag inte dansat på en månad och jag bara känner hur jobbigt allt är. Jag vill kunna dansa, vill kunna göra det som står på bilden. Dansen betyder verkligen allt. Varför jag inte får dansa är därför att jag är sjuk och har varit det ett väldigt långt tag. Träna får jag inte göra alls just nu faktiskt. Jag vill så gärna dansa igen, men nu är det bättre att bli frisk. 
 

att binda sig till andra